From the Blog

Intervju med Jérôme Salle – Regissören till Jacques – Havets utforskare

Jérôme Salle 2

Foto: Sara Karlsdotter De Costa

Under Göteborg Film Festival, som hölls för några veckor sedan, fick Franska Filmfestivalen chansen att prata med regissören Jérôme Salle om  hans nya film Jacques – Havets utforskare.

När föddes idéen till filmen om Kapten Cousteau?

Idéen föddes för ungefär åtta år sedan. Jag var tvungen att ägna mig åt ett ordentlig forskningsarbete för att kunna skriva manuset till filmen. Jag ville ta mig tiden att verkligen lära mig om Jacques-Yves Cousteau och inte bara nöja mig med att läsa vad som skrivits om honom. Jag ville även träffa hans familj och de som kände honom.  

När forskningsarbetet var klart och jag hade lyckats få ihop ett manuskript som jag var nöjd med var jag tvungen att ta mig tiden att leta efter finansiering för att kunna göra en inspelning av filmen. Filminspelningen riskerade dock att bli aningen svår att genomföra eftersom vi planerade att göra allt det där som är mardrömslikt när man ska spela in en film: spela in på en båt, under vatten, på Antarktis… På grund av detta tog det hela åtta år innan filmen blev verklighet.

Hur gick forskningsarbetet kring Cousteau till? Både det om honom som kapten, som en offentlig person, men även det om mannen Jacques-Yves Cousteau under den röda mössan.

Jag träffade hela Cousteaufamiljen utan undantag: sonen Jean-Michel och hans två barn, Philippe Cousteaus änka, Jacques brorson. Jag har fler namn från familjen Cousteau i min telefonbok än från min egen familj! Jag talade även med flera av dem som brukade jobba på båten Calypso. Jag pratade med många av de mest kända, men även med de mindre kända vars berättelser jag ville höra för att få en mer nyanserad bild av hans liv. Alla dessa möten hjälpte mig att få en mångsidig och samlad bild av Cousteau som kapten. Trots att han var en mediapersonlighet så var han ändå en mystisk person som lyckades behålla sitt privatliv, till stor del, borta från rampljuset.

Hur lyckades du då få information om relationen mellan Cousteau och hans son Philippe?

Både tack vare boken skriven av den äldsta sonen Jean-Michel Cousteau som bland annat handlar  om det konfliktrika förhållandet  mellan Jacques-Yves  och Philippe, och även genom långa samtalsintervjuer med Philippes änkan. Det var dessa vittnesmål som fick mig att inse vikten av deras relation och som inspirerade mig i skrivandet av manuset. Genom detta prisma kunde jag behandla ett ämne som var centralt i Cousteaus liv: hur hans medvetenhet om ekologi föddes tack vare konfrontationen mellan hans och sonens generation. Hans blick, som präglades av uppväxten under början på 1900-talet där han läste Jules Vernes och lärde sig att all mänsklig utveckling var positiv och gränslös, förändrades tack vare hans son.

Hur var det att göra en inspelning som hela tiden växlade mellan att vara under vatten och på land?

Det var ett riktigt grupparbete! Det blev en inspelningsupplevelse utöver det vanliga och det var verkligen svårt att återvända till verkligheten efter den. Vi hade alla, både skådespelare och tekniker, känslan av att vi fick uppleva en inspelning som vi med största sannolikhet aldrig skulle få uppleva igen. Vi började inspelningen i Kroatien i början av september 2016 och avslutade den med hajscenen som spelades in på Bahamas i januari, fem månader senare. Inspelningarna som skulle ske under vatten visade sig bli en riktig utmaning rent tekniskt men även på ett mänskligt plan, då det kom att bli en intensiv erfarenhet för alla inblandade. Jag är främst stolt över att vi faktiskt fick chansen att ta med hela arbetsgruppen till Antarktis. Där blev stämningen i gruppen väldigt präglad av Cousteau och hans anda. Vi delade alla hytter och hjälptes åt med logistiken kring livet på en båt. Vi höll igång hela maskineriet… Mer än att bara vara ett inspelnings-team blev vi en riktigt besättning!

Var det ett enkelt val, vilka som skulle få spela de olika rollerna i filmen?

Pierre Niney var ett enkelt val, ja. Vi har känt varandra länge och han var engagerad i filmprojektet redan från början. Valet av Audrey Tatou gjordes även det väldigt snabbt. Gällande Cousteaus roll så hade Lambert Wilson länge varit en kandidat, men på grund av att urspungsmanuset började med en 25-årig Cousteau blev det svårt att erbjuda honom rollen. Jag skrev därför om filmmanuset för att kunna ha honom i huvudrollen.

Det är verkligen iögonfallande hur Audrey Tautou lyckas gestalta Simone Cousteau med sådan exakthet!

Ja, hon lyckades verkligen fånga Simones personlighet. Vi träffades inte förrän efter att hon fått manuset, men redan efter vårt första möte fick jag känslan av att hon rent instinktivt hade snappat upp essensen i Simone Cousteaus karaktär. Innan filmpremiären höll vi en förhandsvisning i Marseille för Calypsos gamla besättning. De uttryckte alla en beundran för Jacques, men det älskade verkligen Simone. De blev alla starkt berörda av filmen. De tyckte att Lambert var fantastisk men de hade framförallt känslan av att de såg Simone i Audrey. I sitt gestaltande av rollen lyckades hon fånga någonting riktigt, någonting intimt. Man känner det på en gång.

Vilken var den övergripande reaktionen hos Calypsos gamla besättning vid filmvisningen?

Väldigt bra! Jag var självklart orolig först. Det var deras egen historia de skulle få se på skärmen. Jag hade förvarnat dem innan om att de kanske inte skulle få se en exakt återgivelse av den verklighet de upplevt, men de var alla nöjda och berörda. Och det var Cousteaufamiljen också. De var nöjda över att filmen gjorts och över att Philippe placerats i förgrunden av historien. Faktum är att ganska få kände till honom. Familjens åsikter betydde väldigt mycket för mig. Genom hela inspelningsprocessen vände jag mig till dem, framförallt till François Sarano som var Cousteaus högra hand. Han var med oss på båten och hoppade ibland in i Lamberts ställe vid dykningsscenerna.

Så, vad blir ditt nästa projekt? En inspelning i Sverige kanske?

Varför inte! Det är första gången jag är här men jag kände till hur landet såg ut lite innan jag kom hit. Atmosfären här tilltalar mig verkligen. En sagovinter i norden skulle kunna vara en bra kuliss för en framtida film!

Have your say